Det finns lite olika teorier om vad som är bäst att göra dagen innan en tenta. Jag satsade på Scandinavian Overtone Singing Festival.
Jag visste verkligen ingenting om övertoner. Innan jag kom till de avslutande konserterna igår fick jag någon form av flashback till när jag var på Pekingopera i Beijing. Jag visste ingenting om Pekingopera heller innan jag besökte en sådan, men när jag väl var där önskade jag att jag hade gjort min research. Längst fram satt en grupp män som slog på olika typer av slagverk, alla mer eller mindre lika kastruller och stekjärn. Mitt innehav av en VIP-biljett gav mig äran att sitta så lite som fem meter från dessa slagverkare. Inga öronproppar fanns att tillgå. Pekingoperan var vacker att titta på, men jag minns mest hur jag höll för öronen och ändå hade huvudvärk när jag kom tillbaka till hotellet.
Så igår undrade jag om min brist på kunskap skulle straffa sig under konserterna, igen. Men det gjorde den inte.
Övertoner innebär att man sjunger två toner samtidigt. Det är en väldigt amatörmässig förklaring eftersom jag inte vet alls mycket om sång. Läs om det på Wikipedia i stället.
Artisterna var väldigt duktiga. Jag tyckte bäst om Julia Renöckl och Jan Heinke & Stahlquartett. Stålkvartetten spelas på fyra stålcellos som ser ut som ganska fula moderna skulpturer men är fina som instrument. Det förekom många konstiga instrument under konserterna, men stålkvartetten var vackrast. Hosoo & Ensemble Transmongolia bidrog också med konstigheter, eller, för att undvika den negativa klangen: ovanligheter. För mig är mongolisk strupsång ovanligt.
Såhär i efterhand ångrar jag lite att jag inte gick på någon workshop. Under dem fick man tydligen lära sig att om man håller händerna bakom öronen och vinklar öronen på ett speciellt sätt så kan man höra hur man själv låter på exempelvis en telefonsvarare. Det verkar kul.
