Alldeles snart är jag klar med sportdykarkursen jag påbörjade i april. Då har jag CMAS*. CMAS är en organisation som utbildar sportdykare till olika certifikatsnivåer. De olika nivåerna representeras av ett antal stjärnor: en, två och tre. CMAS* är alltså den första nivån. När jag har klarat den får jag dyka till tjugo meters djup med någon som är minst tvåstjärnig. Jag satsar på att bli CMAS** nästa år, men vi får se hur det blir med det.

Jag klarade teoriprovet för ett par veckor sedan. Det var inte så svårt. Det som ingår är främst kunskaper om dykutrustning, tryckets påverkan på luft och andra gaser, tillämpad dykning, dykplanering och livräddning. Vi har praktiserat dykning i simhallen. Det känns ungefär som att vara en guldfisk i ett akvarium. Igår var vi äntligen ute i havet. Tyvärr var det Östersjön i full algblomning, så allt var brunt och fult. På söndag ska vi till Kullaberg som är en otroligt fin dykplats. Jag har varit där förr och gjort provdyk.

Planen är att jag ska börja uppdatera bloggen oftare. Det händer en hel del nu och jag vill gärna skriva om det. Närmast förestående är examen och flytt.

Min bror tycker mycket om kinesisk filosofi. Därför virkade jag en Konfucius till honom. Bredvid sig har Konfucius ett litet stativ där min bror kan placera kort med relevanta kloka citat. Konfucius bor nu på min brors skrivbord och byter uttalande dagligen. Den lilla figuren är virkad på frihand.

1. När upptäckte du att du är heterosexuell?
2. Varför ser alla heterosexuella så stereotypt heterosexuella ut?
3. Tror du inte att du bara inbillar dig din heterosexualitet för att du inte har haft en tillräckligt bra romantisk relation med någon av samma kön?

Dessa frågor ställs i stort sett aldrig eftersom heterosexualitet är normen. Alla förutsätts vara heterosexuella från början på ett enkelt och självklart sätt, och heterosexuellas beteenden sätter normen för vad som är normalt. I en parallell värld där homosexualitet vore norm skulle dessa frågor ställas till heterosexuella.

Varför drar jag då upp homosexualitet i samband med autism? Jo, för i en värld där autism vore normen skulle icke-autister beskrivas i sjukdomstermer. Och jag har hittat en sida som gör just exakt det. Den heter Institute for the Study of the Neurologically Typical.

Neurotypical syndrome is a neurobiological disorder characterized by preoccupation with social concerns, delusions of superiority, and obsession with conformity.

Neurotypical individuals often assume that their experience of the world is either the only one, or the only correct one. NTs find it difficult to be alone. NTs are often intolerant of seemingly minor differences in others. When in groups NTs are socially and behaviorally rigid, and frequently insist upon the performance of dysfunctional, destructive, and even impossible rituals as a way of maintaining group identity. NTs find it difficult to communicate directly, and have a much higher incidence of lying as compared to persons on the autistic spectrum.

NT is believed to be genetic in origin. Autopsies have shown the brain of the neurotypical is typically smaller than that of an autistic individual and may have overdeveloped areas related to social behavior.

…

Tragically, as many as 9625 out of every 10,000 individuals may be neurotypical.

På sidan kan du göra ett test. Om du fyller i meningen A friend has brought you to a party. You med svarsalternativet find an empty room in the house, and sit watching the fish tank har du gissningsvis inte neurotypiskt syndrom.

Lingolympiaden är en tävling i språk och logik. Den riktar sig till gymnasieelever. Det roliga i sammanhanget är att om man skulle fråga gymnasieelever om de är intresserade av lingvistik så skulle förmodligen de flesta svara nej. I alla fall så tror jag det. De vet inte riktigt vad det innebär och/eller så låter det lite torrt. Om de däremot får information om vad tävlingen går ut på tror jag att många tycker att det är jätteroligt. Frågorna ser ut ungefär såhär:

Bakgrund:
“Det musikaliska” språket solrésol konstruerades på 1800-talet av fransmannen Jean-François Sudre. Det byggde på C-dur-skalan, och kunde nynnas, sjungas eller spelas på något instrument, men också tecknas, skrivas, framställas i färger och “talas” på flera andra sätt. Idag finns förmodligen inte längre någon som kan språket.

Uppgifter:
4.1 (delpoäng: 10) Nedan följer några satser på det här konstgjorda språket, med lite förenklad stavning. Deras översättningar till svenska ges också: dock inte i samma ordning som solrésolsatserna. Hitta de svenska översättningarna till solrésolsatserna!

Solrésol:
1. La resolsoldo dolamido solla
2. Domi solsifa solla
3. Domi ladorela la refaredo dofasolmi
4. La resolsoldo solsido fasimire
5. La domifasol dofasolmi domilado remisifa

Svenska:
a. Snickaren springer snabbt
b. Snickaren tiger alltid (= är alltid tyst)
c. Det vackra barnet talar långsamt
d. Du skrattar alltid
e. Du säljer det vackra skåpet

Fler problem hittar du här. (Det ovan citerade är fråga 4.) Om du vill ha något att klura på men är trött på korsord och sudoku är lingolympiadproblemen ett tips.

Jag köpte en slips på Blue Fox och gjorde om den till ett skärp till min pianospelande pojkvän. Jag är riktigt nöjd.

Jag visste verkligen ingenting om övertoner. Innan jag kom till de avslutande konserterna igår fick jag någon form av flashback till när jag var på Pekingopera i Beijing. Jag visste ingenting om Pekingopera heller innan jag besökte en sådan, men när jag väl var där önskade jag att jag hade gjort min research. Längst fram satt en grupp män som slog på olika typer av slagverk, alla mer eller mindre lika kastruller och stekjärn. Mitt innehav av en VIP-biljett gav mig äran att sitta så lite som fem meter från dessa slagverkare. Inga öronproppar fanns att tillgå. Pekingoperan var vacker att titta på, men jag minns mest hur jag höll för öronen och ändå hade huvudvärk när jag kom tillbaka till hotellet.

Så igår undrade jag om min brist på kunskap skulle straffa sig under konserterna, igen. Men det gjorde den inte.

Övertoner innebär att man sjunger två toner samtidigt. Det är en väldigt amatörmässig förklaring eftersom jag inte vet alls mycket om sång. Läs om det på Wikipedia i stället.

Artisterna var väldigt duktiga. Jag tyckte bäst om Julia Renöckl och Jan Heinke & Stahlquartett. Stålkvartetten spelas på fyra stålcellos som ser ut som ganska fula moderna skulpturer men är fina som instrument. Det förekom många konstiga instrument under konserterna, men stålkvartetten var vackrast. Hosoo & Ensemble Transmongolia bidrog också med konstigheter, eller, för att undvika den negativa klangen: ovanligheter. För mig är mongolisk strupsång ovanligt.

Såhär i efterhand ångrar jag lite att jag inte gick på någon workshop. Under dem fick man tydligen lära sig att om man håller händerna bakom öronen och vinklar öronen på ett speciellt sätt så kan man höra hur man själv låter på exempelvis en telefonsvarare. Det verkar kul.

När blev Kristian Luuk partiledare? (Kanske Aftonbladet vet.)

Kanske låter det inte som ett så stort framsteg i karriären att ha gått från butiksbiträde till butiksbiträde/städtant, men jag gillar det. Jag får jobba fler timmar och tycker faktiskt att städjobb är riktigt trevliga. (I alla fall så länge jag slipper städa herrtoaletter. Mer om det en annan gång. Eller inte; det är ingen trevlig berättelse. Hur som helst så finns det inga herrtoaletter på det här jobbet.)

Dessutom är allt jobbande jag gör nu för tiden något av en bonus eftersom jag inte hade planerat att ha ett extrajobb över huvud taget. Jag sökte inte jobb. Jag var bara inne på bokhandelns hemsida, såg att de sökte extrapersonal, tänkte “det verkar kul”, och sökte. Dagen efter var jag på intervju och fick jobbet. Jag måste ha skillz, som dagens ungdom hade uttryckt sig.

Nog om det här nu. Att blogga detaljerat om mitt jobb känns inte som något jag borde eller vill göra. Jag ville bara skryta lite.